CURIOUS

2008-09-18 21:56. Kinkpelleplutt

Som ni säkert har förstått är lille herr mittemellan extremkinkig med vad han stoppar i munnen. Jag växlar mellan att undra om det beror på dolda matallergier, till att han helt enkelt har ett mycket välutvecklat smaksinne och därför har svårt att tåla nya smaker via teorin att det är ett sätt för honom att kontrollera en ganska rörig omvärld. Kontrollteorin kommer sig nog av att han är det av mina barn som drömmer flest mardrömmar och är rädd för flest saker och då blir den som har störst behov av att kontrollera det som han faktiskt kan kontrollera, som vad han stoppar i munnen och när han ska besöka toaletten.

Oavsett varför han vägrar äta så kvarstår faktum att han inte likt de flesta barn som matvägrar äter på dagis – även där totalvägrar han, inte heller börjar han äta för att han blir hungrigare, istället blir han först gnällig och sen slö. Detta har lett till att dagis i vintras frågade om det var OK att de gav honom specialmat (d.v.s. sånt han äter). Hade det varit för ett eller två år sen hade jag avfärdat det som nys – små barn ska ju inte svälta sig själva – det säger alla… men…

Just nu för vi en stenhård kampanj med att smaka på mat – han måste inte äte, eller ens tycka att något är gott, men varje gång han smakar på något nytt (bara en liten liten tugga utan att genast spotta ut den med en äcklad min) så belönas detta. Jag har ingen aning om detta är rätt väg att gå, och jag börjar bli outsägligt trött på att laga god mat när det regelmässigt i alla fall är en som definitivt kommer att totalvägra att äta. Att ställa sig och laga två olika middagar känns inte som ett alternativ. Just nu blir det medelvägen – jag lagar det jag har bestämt, men försöker lägga undan så att en del inte kommer i kontakt med eventuella såser/kryddor/geggor/grönsaker.

Tvehågsen är jag till att servera macka som tilltugg för de som inte vill äta – mackor älskar alla barnen och väljer i första hand om det valet finns, och det går inte att säga att enbart D får men inte störst eller minst. Morotsstavar finns för det mesta (nästan den enda grönsak som accepteras) – men morötter blir man inte tjock av även om man i alla fall får i sig lite vitaminer.

En annan tråkig aspekt av det hela är att alla våra tankar på att man bör låta barnen vänja sig vid att gå på restaurang innan det blir ett stort problem helt går om intet. Det känns helt meningslöst att ens försöka när en definitivt inte ens kommer att se åt maten.

Nej – nu ska jag försöka laga lite mat och strunta i han som inte äter det, sen är det dags att komma ihåg att boka en ny BVC-tid för att kolla så att han växer som han ska trots sitt usla näringsintag på hemmaplan.