Artiklar i kategorin Föräldraskap
Att mittemellans matantipati har ökat tär i alla fall på min inspiration – det är inte alls roligt att ens försöka hitta på roliga och goda maträtter åt familjen när man VET att minst ett av barnen med 100% säkerhet kommer att säga BLÄÄÄÄ och vägra smaka eftersom det inte är ren pasta, findus fiskpinnar eller mamma scans köttbullar. En och annan rå morot kan slinka ner också om han är tillräckligt hungrig, men det är väl i stort sett allt. Jo på morgnarna kan han tänka sig en brödskiva med smör eller lite yoghurt med honung och ett glas äpplejuice så totalt får han i sig lite ur varje del av kostcirkeln nästan de flesta veckor (förutsatt att morot gills som grönsak och äpplejuice som frukt) men det är så frustrerande.
Är det någon som har någon universallösning?
Vi har redan testat att bara servera det som serveras – men även på dagis har de gett upp den varianten eftersom han faktiskt hör till det fåtalet barn som inte äter utan till slut blir trött och apatisk av energibrist.
Att laga två rätter varje dag eller att själv leva på fiskpinnar och köttbullar finns inte med på kartan – jag vill ju samtidigt ge de andra barnen en chans att få prova olika maträtter och smaker.
Att låta honom vara med och laga maten kämpar jag med – men tyvärr tycker han även att en hel del av tillagningen är äcklig så för det mesta går han sin väg efter några minuter och jag vill absolut inte införa fler avoga känslor gentemot mat genom att tvinga honom.
Att tvinga honom att i alla fall smaka en yttepyttetugga av allt försöker vi i omgångar – men han är lättäcklad och allt som oftast resulterar det i att han får kväljningar vilket bara känns kontraproduktivt – särskilt som smakandet hittills inte har resulterat i att han hittat någon ny ätbar maträtt eller ingrediens.
Mutor, hot och att bara ignorera matsituationen är också beprövat.
Det här åt han inte, men det var inte så oväntat, och vi andra gillade salladen tillräckligt för att den ska få plats här, dessutom är det en utmärkt resträtt när man har kyckling över och kanske lite grönsaker i kylen som behöver användas upp. Känn er inte låsta till paprika och tomat, salladen blir lika god med i stort sett vad som helst.
Kycklingsallad med paprika, tomat och parmesanost.
Ingredienser
200 g kycklingkött
1 stort salladshuvud
1 gul paprika
1 röd paprika
250 g körsbärstomater
1 dl grovt riven parmesanost
1 purjolök
Dressing
2 msk olivolja
2 msk balsamvinäger
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 pressade vitlöksklyftor
Blanda dressingen och låt den stå och dra.
Dela salladen och kycklingköttet i bitar, skär paprikorna i strimlor och skrä purjon i halvmånar. Halvera körsbärstomaterna.
Blanda salladsingredienserna och strö över parmesanosten och ev. dressingen, eller servera den vid sidan av om inte alla vill ha dressing.
2 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Sallad Föräldraskap
Ibland får man trevliga överaskningar, ibland mindre trevliga.
Ibland kan man inte mer än gapa – som i dag när jag skulle hämta barnen på förskolan och en av personalen varnade mig: “Jo, eh, Oliver smög nyss undan med en sax utan att någon såg det, och sen kom han stolt fram till mig och visade sin nya frisyr. Fast jag fick inte berätta det för någon för det var hemligt. …” Mycket riktigt hade han klippt av sig hela luggen – totalt, helt utom all räddning. Det var inte mycket annat att göra än att ta vägen förbi närmsta dropin frisör och be de göra en så acceptabel räddningssnagg som möjligt.
Nåväl, säg det barn som inte någon gång lyckas klippa sitt hår/klippa sönder kläder/rita på väggarna eller annat hyss.
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap
ettåringen: aj aj aj aj aj
mamman: har du ont?
ettåringen: äääää docka (matar mjukishaj med dockskåpsdocka)
ettåringen: haj ät opp, docka aj (hajen äter upp dockan, dockan har ont)
ettåringen: boood, pååste (blod, plåster)
mamman: behöver dockan plåster?
ettåringen: mmmm, boood, haj ät opp.
Ibland vet jag inte vad jag ska tro om detta vårt yngsta barn som äter bättre med bestick än sina storebröder, som har gått på pottan i ett halvår, som länge vägrade prata helt men nu plötsligt pladdrar i ett, som “kan själv” vad det gäller det mesta, som städar och sorterar allt – och precis vet vilken strumpa som tillhör vem och i vilken låda den ska ligga (mamma och pappa måste för det mesta kolla märkningen).
Jag blir inte klok på detta lilla monster som kan klättra upp på en möbel och kasta sig rätt ut och förväntar sig att man ska hinna fånga henna, lyckas man får man en enorm kram, annars konstaterar hon ofta kallt ajjj, ont bååås (aj det gjorde ont, blås) för att sen klättra vidare, gråten kommer ofta bara när hon blir rädd.
Nåväl, det har varit mycket barn och influensa denna vecka och lite ork att skriva ner det goda som faktiskt lagats, men här kommer i alla fall en fiskgryta som jag hittade i mina receptgömmor. Jag minns faktiskt inte om den är min egen eller om den är modifierad någon stans ifrån – men god är den – mycket god.
Fransk fiskgryta med lök och morot.
Ingredienser
400 g ekologisk torskfilé
2 tsk smör
4 dl vitt vin
1 skivad purjolök
2 morötter i tunna skivor
1 skivad gul lök
1/2 tsk torkad timjan
2 lagerblad
rivet skal av 1 apelsin
1 fiskbuljongtärning
2 äggulor
salt
peppar
Skär fisken i bitar och saltra och peppra dem.
Fräs lök och purjo lätt i lite smör, Blanda ner vin, timjan, lagerblad, fiskbuljong och apelsinskal. Låt det hela puttra i fem minuter.
Skala och skiva morötterna och lägg ner de i grytan (i den här familjen ogillas kokta morötter, vill du ha morötterna mjuka och söta så lägg i dem redan från början) tillsammans med fiskbitarna. Sjud i ytterligare 5-10 minuter (beroende på om fisken var fryst eller ej).
Vispa ihop äggulorna med 2 msk vatten, lyft upp fisken ur grytan med en hålslev och vispa ner äggulorna så att såsen reds (det får absolut inte koka igen) Lägg tillbaka fisken och servera med förslagsvis ris, gott bröd och en sallad.
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Fisk Föräldraskap
Här händer det inte mycket, inte på matfronten i alla fall – i dag en tråkig grönsakssoppa som visserligen var fullt ätlig, men inte mycket mer.
Lilltösen lyckades dra på sig UVI och en kraftig öroninflammation samtidigt och har överlag inte ätit mycket mer än det vedervärdigt äckliga penicillinet hennes ömma moder tvingat i henne. Jo, i går och i dag accepterade hon mutan efteråt i form av chokladpellets (det enda godis hon egentligen gillar är choklad med hög kakaohalt, och chokladpellets har ett praktiskt format), i slutet av förra veckan vägrade hon t.o.m choklad och glass.
Penicillinmatningen är en historia i sig, efter att ha förklarat för vår husläkare att det inte ens går att få i henne flytande panodil som hennes bröder anser är godis beklagade han att det inte längre finns penicillin i form av suppositorier och skrev ut kåvepenin av allt – troligen den mest vedervärdiga mixtur som tillverkats. Med tillägget att UVI hos små barn bör behandlas och att även om de flesta öroninflammationer läker ut av sig självt efter ett tag så var hennes så kraftig att hon antagligen hade rejält ont.
Mängden man får utskriven ger inte direkt utrymme för experimenterande, men innan jag gav mig in på den hårda vägen försökte jag blanda några doppar i sylt, yoghurt, glass och honung men alla varianter totalratades. Jag har fått linda in det stackars barnet i en stor frottéhanduk och tvångsmata henne med doseringspipett, och jag har känt mig som världens elakaste och mest taskiga mamma. Nå, nu är det bara en dos kvar sen ska hon slippa. Hoppas bara att förkylningen som både hon och alla vi andra har fått också ger med sig snart, synd att penicillinet inte biter på sådana också, det hade varit skönt om i alla fall Mollypollyn kunde får sova utan att snora och hosta just nu.
I morgon kommer det kanske lite mat igen, så länge kommer en bild på gullungarna från i eftermiddags.
1 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Pladder Föräldraskap
ingen mat i dag – men jag kunde inte undanhålla denna tv-tittarpose från er. I början av veckan var mittemellan hemma från förskolan då han haft rätt mycket astma på nätterna och alltså inte fått sova, trött som han var tillbringades en del av den tiden i soffan framför samma dinosauriefilm (Landet för länge sedan – del ett) i en del obskyra ställningar. Detta var uppenbarligen bekvämt för jag hittade honom liggandes så här flera gånger….
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap
Jag har just sett dokument inifrån under namnet Förgrymmade ungar om barnuppfostran och hur synen på densamma ändrats genom åren. Ett riktigt bra program. Sista halvan tyckte jag var lite seg, men alla program som får en att tänka till ännu en gång är sevärda. Som ofta när det gäller SVT finns programmet att se på nätet eller som PODTV.
Det är fascinerande dels med den enorma floran av uppfostringsprogram som florerar i TV, och olika “nannyråd” i tidningarna/på nätet. Dels hur tankarna om barnuppfostran har svängt; hur man efter andra världskriget mer och mer började fundera i termer av att lära barn tänka själv, ifrågasätta och fatta egna moraliska beslut till hur man i dag (av tidsbrist antagligen) återigen mer och mer börjar efterfråga lydnad och barn som gör som de blir tillsagda, med en gång helst. Jag kan själv märkar hur enkelt det är att när man har ont om tid och är stressad bara begära att barnen ska göra som de blir tillsagda fast man med lite tid till eftertanke inser att detta bara fostrar individer som lättare faller för grupptryck och “följer order”.
Vem har sagt att det är lätt att vara förälder? Just problematiken som ligger i tidsbrist och förhållningssättet till barnen är något jag funderar på dagligen. Både såväl när det gäller mitt eget och makens beteende gentemot våra små älsklingar som rena skräckexempel samt underbara förebilder man kan stöta på i mataffären eller på bussen.
Jag önskar att jag hade en inbyggd varningsklocka som pinglade försynt innan jag blev vansinnig på femåringen som genom sitt guttaperkastudsande och dagisvolymröst gör även så enkla inköp som en liter mjölk till en prövning. Eller en magisk klocka som gav mig en halvtimme extra när treåringen vill detaljstudera varje skyltfönster och liten blomma som växt upp mellan gatstenen på vägen hem.
Ugnsbakad kyckling med smakrik kryddpasta
“Rub” är en anglifierad matlagningsterm som jag inte riktigt kommer på någon bra svensk motsvarighet på – torrmarinad kanske, eller kryddblandning helt enkelt. I just det här fallet blev det mer av en kryddpasta som jag gned in kycklingen med, åter igen inspirerat av något Rachel Ray lagat.
Ingredienser
1 ekologisk kyckling (de brukar vara större än fabrikskyckling, så använder du den varianten kan du minska ingrediensmängden eller spara överbliven pasta i frysen)
1 knippe vårlök
4 klyftor vitlök, skalade
2 lime – pressade
1/2 tsk jalapeñopasta (för barnstyrka)
2 msk äppelcidervinäger eller vitvinsvinäger
1 1/2 msk spiskummin
1 tsk kanel
1 msk paprikapulver (gärna rökt)
1 tsk maldkryddpeppar
1 tsk salt
färsk timjan – 1/2 knippe eller ca 1/4 kruka
1/2 dl olivolja
Kör alla ingredienser (utom kycklingen då) i en mixer och gnid sen in kycklingen (gärna även invändig) med kryddsmeten. Lägg den i en oljad ungsfast form och grädda i ugnen i 175°C i 45 minuter eller till innertemperaturen är 70°C. Servera md ris, grönsaker, sallad eller vad du vill :) Gott var omdömet här.
1 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Fågel Föräldraskap
nybadade och busgosiga i soffan, lillasyster har sin mycket typiska alllra busigaste min.
2 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap
Jag hade glömt att det är höstlov för alla stockholms skolbarn denna vecka – vilket innebar lång kö vid entrén till Tekniska Museet redan vid öppning, och ganska mycket folk. Inne på Teknorama lyckades jag för första gången med konsstycket att tappa bort ett barn, lilla fröken ett år var överlycklig åt allt att utforska och brydde sig inte ett dugg om det var någon hon kände i sikte, plötsligt ville treåringen ha hjälp med något och två sekunder senare hade jag ingen aning om var minst tagit vägen. Det går så snabbt när de väl börjar traska iväg på egen hand. Eftersom hon inte syntes i hallen utanför så placerade jag mig i dörröppningen och ropade in femåringen som fick ge sig ut på lillasysterjakt – och som mycket riktigt hittade henne längst bak i ett hörn på väg upp för en spännande trappa.
Lunch intogs på restaurangen i anslutning till museet som visst heter Stallet – riktigt hyfsad för att vara museierestaurang. Jag åt en inte överkokt pasta, nybakt bröd och sallad, och som tur var tänkte jag på att fråga efter portionsstorleken på barnportionerna. Två pannkakor blir i alla fall inte mina barn mätta på, de satte utan problem i sig varsen vuxenportion (4 pankakor) och fröken minst mumsade på bröd och min pasta.
Är det inte höstlov så är tekniska museet faktiskt ett utmärkt utflyktsmål för barn i alla storlekar, inne på teknorama roar sig till och med ettåringarna kungligt med byggklossar, saker att klättra och pilla på, och det är inte vanligt med museer där även de allra minsta kan ha kul.
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Äta ute Föräldraskap
…eller kanske inte – barnen blev totalförvirrade och envisades med att gå upp mellan 4 och 5.30, trots att vi försökte hålla dem vakna längre i gårkväll. nu blir det en tidig utflykt till djurgården och sen kanske tekniska museet när de har öppnat vid 10.00
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap
…eller i alla fall inte de lamfärsbullar i timjanstomatsås som jag hade planerat. Maken fick ta mittemellan till akuten då hans astmamedicin inte verkade – det gick bra och de är nu hemma och har mumsat honungsmackor (något som endast sjuklingar får härhemma) till sen middag.
Minst har 39° feber och vill inte äta alls. Störst och jag hittade en lunchlåda med pasta och köttfärssås som vi blandade ut med 2 dl små vita bönor, lite oliver och gratinerade under högar av änglamarks lagrade ekologiska ost och nymald rostad svartpeppar – en nödlösning jag måste lägga på minnet då det blev en ovanligt god pasta och böngratäng.
4 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Pladder Föräldraskap
Så, nu har jag förberett i liten frukostmatsäck åt äldste sonen som ska lämnas kl 07.00 i morgon bittida på dagis. De beger sig ut i skärgården och bor på vandrarhem två nätter innan det bär av hemåt på fredag eftermiddag.
Lite pirrigt är det nog, pappa fick stränga förmaningar vid nattandet att han inte får kramas för länge i morgon bitti (det är H som har fått uppgiften att se till att O är på dagis med packning och matsäcken tidigt i morgon). Så visst är det lite nervöst att faktiskt “resa bort” i tre hela dagar själv men mest verkar det snurra runt massor med spänd förväntan i den lilla kroppen. De vet redan att det kommer att vankas machmallowsgrillning, täljning, metning, skattjakt, ficklampsutflykt och pyamasparty så de har mycket att se fram emot.
Lillebror är inte lika förtjust i att inte storebror är på dagis resten av veckan – de två han umgås mest med där är storebror och ett annat av barnen födda 03 (det är 03orna som åker ut i skärgården tillsammans i morgon). Själv förlitar jag mig på de två mobilnummer vi har fått utifall att oron blir för stor – dock är det bara en timmes telefontid på kvällen – resten av tiden är det telefonsvarare som gäller…
3 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap
Som ni säkert har förstått är lille herr mittemellan extremkinkig med vad han stoppar i munnen. Jag växlar mellan att undra om det beror på dolda matallergier, till att han helt enkelt har ett mycket välutvecklat smaksinne och därför har svårt att tåla nya smaker via teorin att det är ett sätt för honom att kontrollera en ganska rörig omvärld. Kontrollteorin kommer sig nog av att han är det av mina barn som drömmer flest mardrömmar och är rädd för flest saker och då blir den som har störst behov av att kontrollera det som han faktiskt kan kontrollera, som vad han stoppar i munnen och när han ska besöka toaletten.
Oavsett varför han vägrar äta så kvarstår faktum att han inte likt de flesta barn som matvägrar äter på dagis – även där totalvägrar han, inte heller börjar han äta för att han blir hungrigare, istället blir han först gnällig och sen slö. Detta har lett till att dagis i vintras frågade om det var OK att de gav honom specialmat (d.v.s. sånt han äter). Hade det varit för ett eller två år sen hade jag avfärdat det som nys – små barn ska ju inte svälta sig själva – det säger alla… men…
Just nu för vi en stenhård kampanj med att smaka på mat – han måste inte äte, eller ens tycka att något är gott, men varje gång han smakar på något nytt (bara en liten liten tugga utan att genast spotta ut den med en äcklad min) så belönas detta. Jag har ingen aning om detta är rätt väg att gå, och jag börjar bli outsägligt trött på att laga god mat när det regelmässigt i alla fall är en som definitivt kommer att totalvägra att äta. Att ställa sig och laga två olika middagar känns inte som ett alternativ. Just nu blir det medelvägen – jag lagar det jag har bestämt, men försöker lägga undan så att en del inte kommer i kontakt med eventuella såser/kryddor/geggor/grönsaker.
Tvehågsen är jag till att servera macka som tilltugg för de som inte vill äta – mackor älskar alla barnen och väljer i första hand om det valet finns, och det går inte att säga att enbart D får men inte störst eller minst. Morotsstavar finns för det mesta (nästan den enda grönsak som accepteras) – men morötter blir man inte tjock av även om man i alla fall får i sig lite vitaminer.
En annan tråkig aspekt av det hela är att alla våra tankar på att man bör låta barnen vänja sig vid att gå på restaurang innan det blir ett stort problem helt går om intet. Det känns helt meningslöst att ens försöka när en definitivt inte ens kommer att se åt maten.
Nej – nu ska jag försöka laga lite mat och strunta i han som inte äter det, sen är det dags att komma ihåg att boka en ny BVC-tid för att kolla så att han växer som han ska trots sitt usla näringsintag på hemmaplan.
3 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap
Ibland är det inte bara snoriga näser och nätter med mardrömmar, IKEA har utkädningskit för barn som rekommenderas, D vill ogärna skiljas från sin blomhatt och framkallar just nu stora leenden hos omgivningen när han har den på sig utomhus.
4 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap Strunt
Nu struntar jag i att jag skulle kunna gå och lägga mig bums, har sommnat runt 20-rycket de senaste kvällarna och det är TRÅÅÅKIGT. Ännu en influensaepedemi som härjar runt i familjen, först lilltösen, följd av D som feberyrade förra helgen, sen följde storebror som var febriga några dagar och nu är det maken som hostar och ser febertermometern åka berg och dalbana. Sitter just och importerar foton till lightroom för att kunna blogga en fisk vi gjorde härom kvällen. Hoppas att det inte straffar sig, inte för att det hjälpte att släcka lampan 20.12 i gårkväll. Vid tiotiden drömde D sin första mardröm, sen vaknade M och skulle tutta. Ny mardröm, mer tuttande, makan fick hostattack, tredje mardröm och D vägrar ligga kvar i sin säng så jag fick köra ut den febrige maken till soffan (fyra i vår säng fungerar inte), resten av natten är ett töcken, D drömde två tre gånger till, men lättare att lugna snabbt nu. Dessutom blev han hungrig 02.27 (SUCK!, upp och hälla upp en mugg yoghurt, sitta bredvid i ett mörkt kök och trösta lilltösan som såklar vaknat ) och behövde gå på toa framåt femrycket. Emellan dess ville tjejen ha mat hela tiden, störd av allt stökande antagligen.
Så, nu är bilderna i datorn, så snart finns det kanske en snabb receptskiss på annorlunda foliefisk här.
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Pladder Föräldraskap
…både för att hämta krafter, och för att åka iväg på begravning nu till helgen. När minst blir större sover hon inte lika mycket och lite tid måste läggas på att strukturera om vardagen så att den fungerar med tre knoddar. Framförallt är minuset i ekvationen nog att de två yngsta knoddarna regelmässigt sover uselt, minst ammas fortfarande nattetid då hon sällan har ro på dagarna att äta tillräckligt, samtidigt vaknar D oftast en eller två ggr per natt av mardrömmar. Sen vill antingen D eller O gå upp straxt före 05.00 och ha frukost, något maken får sköta då lilltösen för det mesta äter för fullt under mammas täcke så dags. Gnöligt och gnälligt, men så får det vara ibland också. Jag ska försöka orka plocka fram kameran igen alldeles snart, utan den känns maten tråkig att blogga om.
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap Fundering
Jag har över huvud taget inte filosoferat över sambandet mellan konstnärer och veterinärer men nu på eftermiddagen hörde jag på O’s röst att han skulle förklara något för D. Eftersom dessa förklaringar brukar vara ganska roliga spetsade jag öronen och fick veta sammanhanget.
Vet du vad en “när” är för nåt Dante? Det är en som gör nåt. En konstnär gör konst och en veterinär gör djur hela.
Att han funderar mycket på hur språket hänger ihop och kan användas min store lille kille visste jag sen tidigare. Men att sitta och klura ut vad affixet “när” kan betyda, eller ens att det skulle kunna vara en betydelsebärande enhet…
Jag var tvungen att ringa upp min mor för att komma på fler “när-ord” för att se om hans teori stämmer, och visst. Vi har visionärer som “gör” visioner och körsnär som håller på med att göra pälsar. Finns det fler? (Nå, jag har läst lite svenska på universitetsnivå, men det var länge sen, så det är möjligt att jag är helt ute och cyklar…)
3 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap Språket
Det tar verkligen aldrig slut. I går var det lillasyster som fick åka till akuten och inhalera ventolin för att hon var trögandad. Hon har helt klart blivit smittad av samma virus som Dante (och jag) har som sätter sig på luftvägarna. Dock var hon inte alls lika risig som Dante, men när det gäller tremånadersbebisar tar man inte gärna några risker, så jag trotsade mina känslor av att vara fånig och överbeskyddande och åkte iväg till akuten. Väl där slapp vi som tur var väntetiden (som igårkväll låg på 5 timmar enligt deras informations-TV) utan fick ganska omgående komma in och träffa en läkare eftersom det visade sig att hennes syresättning inte var tipptopp. Det var nog länge sen de hade en gladare bebis på akuten – feberfri och jollrig log hon stort åt alla och gnagde glatt på doktorns handled. Hade det inte varit för att syremätaren visade att hon faktiskt behövde hjälp hade jag kännt mig urlöjlig. Inte ens inhaleringen kunde rubba det goda humöret – tvärtom började hon bebisgurgelskratta stort så fort hon fick andningsmasken över ansiktet – till skillnad från storebror som tyckte att det hela var urläskigt för en vecka sen. Nåja, tösen är fortfarande hostig och rosslig och glad, och vi har stränga order att återkomma om hon inte blir bättre tills på tisdag.
Med smått ska man helt klart gå på magkänslan, förnuftet sade mig att det var löjligt att åka in med en så pigg och glad liten tös, men magen sade åk! Magen hade rätt.
Innan vi åkte in han vi äta middag, men jag orkar nog bara blogga morötterna just nu, resten får komma senare.
Ingredienser
6 morötter i olika färger
75 g hackade nötter
2 msk hackad dill
1/2 dl rapsolja
1 1/2 msk vit balsamvinäger
salt
peppar
Strimla morötterna med potatisskalare (eller liknande). Rosta och hacka nötterna fint. Blanda nötter, olja, dill, vinäger, salt och peppar till en dressing. Blanda morötterna med dressingen.
1 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Tillbehör Föräldraskap
Alltid tusen saker att göra. Molly-tösen (jo, hon har äntligen fått ett namn :) ) har visserligen två timmar av kolik varje kväll – exakt runt middagstid tyvärr… men hon har till skillnad från sina bröder i den åldern ett långt sömnpass mellan 22.00-03.00 vilket innebär att jag faktiskt får några timmars sammanhängande sömn nu. Jag känner mig alltså oförskämt pigg.
Nackdelen med det hela är att jag kommer på tusen saker jag vill, bör och måste göra, och det räcker tiden bara inte till för. När det inte är natt är tösen för det mesta vaken, och är hon inte det har hon två storebröder. Nu är dock äldst med mormor på landet och minst pausar framför DVDn så att jag ska kuinna blogga lite lite.
Så om inte grymtningarna jag hör från minstflickan innebär att hon tänker vakna igen så kommer gårkvällens middag snart upp här. fotograferad och allt.
Alla andra tusen sakerna då? Dja, de får nog vänta, nu vaknade tösen också, kanske kan jag tutta i henne lite framför datorn?
1 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Att skaffa ett liv Föräldraskap
Så, lagom till att Olivers vattkoppor verkar klinga av får Dante sina första – vi kan alltså se fram emot ytterligare två veckors isolering. Kul sommar.
I går blev det i alla fall lite mat lagad, eller försök till matlagning och inte bara tining av fryst mat. Nu tyckte lillasyster att HON faktiskt var den som skulle ha mat mitt i matlagningen samtidigt som de bägge bröderna krisade så den stackars maten fick alldeles för lång tid på spisen, men sesampanerad kyckling och quinoasallad har potential att kunna bli gott. Recept kommer kanske senare i dag, jag hann till och med ta ett snabbt foto.
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Pladder Föräldraskap
Det blir inte mycket uppdateringar här, för det mesta sitter lilltösen fastsugen på mig och att äta med en hand fixar jag, men inte att sitta vid datorn. Som tur är rycker maken in i köket, och är också vänlig nog att skära upp min mat åt mig (jo, jag känner mig som om jag var fyra år igen…).
I dag bjöds det helstekt rostbiff med en varm potatissallad (potatis kokt i grönsaksbuljong, sockerärtor, körsbärstomater, fetaost och en vinaigrette).
1 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Sallad Föräldraskap
Dante vill inget hellre än att gosa på lillasyster och visa henne världen
Oliver tycker att hon är mjuk som sammet och undrade om han fick gifta sig med henne :)
1 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap Att skaffa ett liv
Nu är lillasyster här och är alldeles ljuvlig.
3,8 kg liten kom hon till världen helt okomplicerat kl 4.00 på morgonen den 3/7. Både storebröderna och hennes föräldrar är totalt förälskade, och lär inte ägna den närmsta månaden åt särskillt många större kulinariska utsvävningar. Mest blir det djupdykningar i frysen misstänker jag, samt brieost, sushi, gravad lax och annat jag har saknat.
När jag har kollat igenom bilderna på kameran kommer det nog ett litet foto också.
nu finns det foton här
9 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Att skaffa ett liv Föräldraskap
I mina ögon är det fortfarande något för tjocka tanter och, just det, gravida. I går sällade jag mig så till de gravida som likt valrossar försökte plaska runt i en liten bassäng. När bäckenfogarna protesterar efter ens den kortaste promenaden till affären måste man hitta alternativ för att desperat försöka klänga sig fast vid den lilla kondition man eventuellt kan ha kvar. Speciellt om man vet att man troligen har ännu en tredygnsförlossning att se fram emot…
Det där med badkläder är också ett kapitel för sig, jag måste försöka hitta min gamla mammabaddräkt – hemsk vill jag minnas, men att försöka kränga in mage och byst i min stackars vanliga badräkt var ett kapitel helt för sig. Nästan värre än att försöka kränga på sig stödstrumpor varje morgon.
Nåväl, det var skönt att få röra lite på sig utan att det resulterade i att jag linkade runt som en halt flodhäst resten av dagen (jag såg nog bara ut som en låångsam anka).
Sjukgymnasten då? hennes främsta förmaning var “Du måste SOVA mer”. Ehh – jag som just nu lägger mig runt 20.30 varje kväll, förvisso vaknar D två till sju gånger varje natt, men det är liksom inte mycket jag kan göra åt. Han är inte svårsövd, men vaknar och är rädd och behöver tröst, får han det somnar han snällt om ganska snabbt.
Jo, vi måste få ordning på sovandet, jag vet, antalet hela nätter vi har sovit de senaste fyra åren är lätt räknade (8 st! den åttonde inträffade faktiskt natten till i dag) – hennes förslag var att vi skulle turas om att sova på soffan med öronproppar medans den andre har barnjour – vilket skulle innebära att jag förutom att jag inte träffar H på vardagarna annat än över middagen dessutom inte ens får sova i samma säng. Det är ju nästan vårt enda sätt att umgås på just nu, att konstatera att vi faktiskt har sovit i samma säng under natten, förvisso för det mesta med ett barn mellan oss men i alla fall…
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap Vad handlar detta om?
Storebror sover över på dagis i natt och det har varit tomt här hela eftermiddagen trots en snorig och hostig Dante som gjort sitt bästa för att hålla mig sysselsatt. Just nu hör jag att han vägrar sova utan bara litter och trallar konstiga små ramsor när H försöker natta, men det är ändå tomt.
Vetskapen om att Oliver sussar på dagis (eller, har han kunnat somna ännu) gör att det känns så ödsligt. Han har i och för sig sett fram emot övernattningen flera veckor. Förra året så pratade han om det i en månad efteråt – de hade ätit gott, och BULLAR, och sett på nalle phu-film och haft popcornkrig. Personalen var något hålögd dagen efter, och det antar jag att de kommer vara i morgon också, även om O’s grupp bara består av åtta barn som nu är ett år äldre.
Men det är underligt tomt, och jag kan inte låta bli att undra om han haft det kul och bra…
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Föräldraskap Fundering
Det var alltför länge sen jag var inne och läste på Skorpans sida, men nu tog jag mig en kvart och insåg att hon i november skrev ännu ett mycket tänkvärt inlägg och attachment parenting och anknytning
0 Kommentarer | Säg din mening | Kategoriserat som: Läst på nätet Föräldraskap
